Igår hade jag ett gäng vuxna från kommunens Närings och samhällsbyggnadsenhet här på Naturskolan på studiebesök. För att göra nåt kul fick de pröva på att lära sig träd och buskar vintertid genom Anders Rapps eminenta "knoppisar" (leta på bibblan efter hans bok "väntande spännande natur").Härbredvid ser du, kära läsare, en fru Violetta Al stående i ett alkärr.
Lek och glädje är ett oemotståndligt sätt att lära in kunskap.
F.d. naturskoleläraren Ola Magntorn numera fil.dr. Högskolan Kristianstad har gjort en studie med högskolestudenter på lärarutbildningen och titta på artikel för att se vilken skillnad i inlärning det blir med lek och skoj och utan.
Av de som tränat med knoppisar kunde nästan 80% få alla rätt på en tenta medan de som använt normal bestämningslitteratur endast nådde ung. hälften så många rätt.
Ni som använder "lekar i skogen" har alltså mycket forskning i ryggen som ger er styrka i ert arbete!
2 kommentarer:
Hej Manne. Ditt inlägg väcker gamla fältbiologminnen. En gång i Junseles storskogar var vi ett gäng som just försökte uppfinna en lekfullare pedagogik för att lära oss bättre (Bullshit! ... för att ha roligt var det förstås)... Övningen kom att hamna om rallarrosen; och någon kom på att det nog skulle gå att piska in kunskaperna. Så där stod vi, ett stort gäng, och piskade varandra med rallarrosor, skanderande i kör: "Epi-lo-bi-um -an-gus-ti-FO-li-UM!", och tro mig, det latinska namnet faller inte ur minnet i första taget.
Den fältbiologiska lekpedagogiken var nog lite mer åt Monty Pythonhållet än de metoder du beskriver, men det är nog mest en åldersfråga.
... nå inte hamna om, men väl handla om... men det förstod du kanske att det skulle stå.
Skicka en kommentar