Grön Rehab

Idag pratade vi Gröna Rehab projekt. Ett flertal intressenter från arbetsmarknadsenheten, försäkringskassan, arbetsförmedlingen kommer driva ett projekt där man ska få sjukskrivna att tillfriskna med hjälp av vistelse i naturen. se liknande projekt tex här http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=366&a=321943

eller här från Alnarp som var sveriges första i genren, http://www.stpress.se/zino.aspx?articleID=14061

Det finns ju fler olika studier som visar på hur naturen har en läkande verkan på sjuka människor, f.a. de som har symptom på utbrändhet etc.

Naturskolan och jag kommer vara en bas för deras möten med naturen. Vi ska ut och använda alla sinnen, smaka på naturen, lukta på den m .m.

Tänk att bara sitta på en stubbe och ta in det naturliga runtom en. Som nån uttryckt det- en sten ställer inga krav.

Miljöjakten del 2

Nyss var vi på soptippen och delade ut pris till den klass som hade varit bäst på att samla in värmeljuskoppar. Det roliga var att återvinningsgubbarna hade insett att klasserna inte kunde stå och mata in alla aluminiumkoppar i de små hål som finns i förpackningsinsamlingens gröna container. Så de rullade fram en stor grön soptunna 400 liters. Första klassen kom, med ca 3000 st behållare- fyllde tunnan nästan helt.
De fixade en tunna till. och en till .... men sen körde de in största traktorn med skopa. Så när alla klasser lämnat sina bidrag så hade vi fyllt de 4 kubiken!

Totalt 52 000 värmeljuskoppar eller 52 kg!
Vinnarna hade samlat 800 st/barn under 1,5 månad! De var från Värings skola en liten by utanför stan. Hela byn hade engagerat sig!

första klasserna tömmer i tunnan. Sen får vi ta fram skopan!

Framåt för utomhuspedagogiken

Det är bra tider för utomhuspedagogiken. Nyss läste jag ett inlägg från Linköpings universitets centrum för utomhuspedagogik http://www.liu.se/liu-nytt/arkiv/nyhetsarkiv?newsitem=20659 visserligen några månader gammalt men inte äldre än att det förtjänas att omnämnas. Jag tror mycket på att detta är framtidens lärmiljöer och pedagogik.

Igår hade jag en grupp skolbarn ute i skogen. Vi hade en sorts friluftsdag för de som inte ville/kunde åka skridskor (i inomhushall- suck!) . Vi byggde bla. gympabanor. En sorts stationssystem i skogen som barnen bygger /hittar själv. Barnen delas upp i smågrupper och ska sedan hitta/bygga en plats som man ska hoppa på, ett ställe där man ska krypa, ett annat där de ska balansera etc. Kanske 5-6platser/grupp. Sen gör man en följaJohn lek genom desa banor.

På eftermiddagen ringde deras lärare och berättade att barnen hade hyllat denna dag med bla. orden "vi skrattade hela tiden", "jag var besviken att jag inte skulle åka skridskor men nu fick jag nåt som var bättre"

Till sist måste jag slå ett slag för denna konferens: Anmäl er redan nu! förra gången den gick så var den fulltecknad (över 1200 pers) redan under tidig vår

http://www.utomhuspedagogik.se/Ute+är+inne+-+1,10473,0.html

Om gulbrynade sparven och naturens betydelse

Denna lilla förflugna sparv ger upphov till mängder av diskussioner. En av de mest intressanta, står Susanna Baltscheffsky för. I dagens SvD skriver hon om fågeln som en bild av vår syn på naturen. Det anses helt legitimt att en utställning av känd konstnär drar tusentals från hela landet men att en fågel och naturen gör det anses suspekt. Att ha lokaler i storstan som kan passa en konstutställning är en självklarhet men att ha en natur som kan attrahera fåglar m.m. är inte fortfarande lika självskrivet!
se mer här : http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_2295313.svd

Epifani och snösparvar

just nu är epifanin stor hos alla landets skådare som har första fyndet av den sibiriska gulbrynade sparven på sin lista. http://www.sofnet.org/apps/nyheter/las_mer.asp?NewsID=4429 (och se bilder på alla skådare här http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bildspecial/artikel_2281807.svd)
Epifani är ett uttryck jag hittat i en bok jag läser just nu Leonard Nathans "en vänsterhänt fågelskådares dagbok" och det betyder enligt NE en plötsligt gudomlig uppenbarelse men har också använts av James Joyce i den meningen att den mest triviala detalj framstår som meningsmättad symbol.
- det är på det viset som Nathan använder det. Han vill ge fågelskådandet en ytterligare dimension med detta uttryck (förutom att samla/kryssa arter).

Och jag förstår lite av det han är ute efter. Häromdagen skrinnade jag på Hornborgasjöns tjocka blanka is och fick där se en flock snösparvar flyga längs iskanten. vackra vita vingsidor speglade sig i solen.
När jag fortsatte var jag uppfylld av känslan. Det gick så mycket lättare och jag kände mig lite gladare.
Jg tror det beror på minst fyra olika saker; upplevelsen av de vackra fåglarna, kunskapen om att jag visste vad det var, vetskapen om att de inte är så vanliga samt förstås årskrysset : )
Det ärväl det som är epifani -att en så trivial sak som snösparv ger mitt skridskoåkande en ytterligare dimenson?
Och ett sammanträffande i just detta sammanhang är att Nathan i sin bok talar mycket om just snösparven och hans längtan.
" Bilder.. i snösparvens frånvaro bara de skärper min längtan efter fågeln...
fälthandböcker utreder färg, utbredning
ger vaga beskrivningar av sången
men säger inget om det avstånd som övergår i frånvaro."

pinnar

Tänk att pinnar kan vara ett tema som håller för en halvdags arbete ute i skogen? Vi avslutade säsongen med just detta tema för ett gäng 6-åringar.

Vi plockade pinnar och sorterade de i ordning. Kollade vilken som var längst, näst längst, kortast, tjockast, minst och störst m.m. Inte alldeles lätt.

Vi samlade 5-kompisar, en hittar mellan 0-5 pinnar och kompisen ska fylla på så de tillsammans har 5 st. Räknas stora pinnar mer än de små? m.m.

Sen sågade vi. Delade pinnar så de blev en meter. Med risk av låta som Blondinbella (som bara ger köptips i sin blogg) så rekommenderar jag de som kallas "japansågar". De sågar på draget tilbaks och är lättare att hantera för de små barnen än de som man sågar på skjutet. Finns fler olika sorter , en del hopfällbara i olika prisklasser.

Så går det alldels ypperligt att elda pinnar : )

Nu blir det nog ett litet uppehåll i bloggen pga julledigt m.m. men jag ska försöka uppdatera nångång med rapporter från julnaturen

knoppisar

Igår hade jag ett gäng vuxna från kommunens Närings och samhällsbyggnadsenhet här på Naturskolan på studiebesök. För att göra nåt kul fick de pröva på att lära sig träd och buskar vintertid genom Anders Rapps eminenta "knoppisar" (leta på bibblan efter hans bok "väntande spännande natur").

Härbredvid ser du, kära läsare, en fru Violetta Al stående i ett alkärr.

Lek och glädje är ett oemotståndligt sätt att lära in kunskap.

F.d. naturskoleläraren Ola Magntorn numera fil.dr. Högskolan Kristianstad har gjort en studie med högskolestudenter på lärarutbildningen och titta på artikel för att se vilken skillnad i inlärning det blir med lek och skoj och utan.

http://www.hkr.se/upload/MNA/doc/Bilagan_knoppis_magntorn.pdf

Av de som tränat med knoppisar kunde nästan 80% få alla rätt på en tenta medan de som använt normal bestämningslitteratur endast nådde ung. hälften så många rätt.

Ni som använder "lekar i skogen" har alltså mycket forskning i ryggen som ger er styrka i ert arbete!